Det där med att ta debatten handlar egentligen om att ta debatten på rätt sätt. (Inte för att jag har några svar eller så)

Jag snabbkollade på första delen av senaste Debatt idag.
Där diskuterades alla de påhopp och hot som Pär Ström fått utstå. Jag blir så jävla ledsen och förbannad när jag hör och läser människor som tycker det är helt okej att han fått kommentarer om vilket kukhuvud och hur ful han är. Saker som är helt jävla irrelevanta och människor som på riktigt tycker att vi ska fortsätta med utfrysningsmetoden gentemot SD. Människor som uppenbarligen verkar tycka att icke-demokrati är okej, så länge det inte drabbar dom själva. Organisationer som blir förolämpade när dom inte blir inbjudna till ett event, men som uppenbarligen anser sig ha rätten att bestämma att andra minsann inte är välkomna, och sedan inte tänker delta pga ”att dom kunde potentiellt ha dykt upp”.

Det är för mig helt jävla oförståeligt hur alla ni som är politiskt engagerad, alla ni som kämpar för ett öppet och demokratiskt samhälle tycker det är okej att utestänga människor från denna demokrati bara för att deras åsikter är obekväma. Step fucking up och se till att ni kan bemöta dessa människors åsikter istället, sakligt och med en jävla smäll, utan personangrepp och de dagismetoder som idag genomsyrar dagens debattklimat.

Varken Pär Ström eller Sverigedemokraterna har blommat upp från ett vakuum, fatta det. De har båda två fått näring, vatten och solsken någonstans ifrån, och det är det vi borde ta oss an. Sluta kriga med SD, sluta kriga med Pär Ström, det är inte de som är roten till problemet. Det viktiga är att ta uti med orsakerna, känslorna och händelserna som har lett dom dit dom är idag, för att förhindra att fler hamnar på samma slutdestination.

Att få människor att inse att anledningen till att deras mormor inte får den vård hon behöver inte beror på att det bor flyktingbarn på orten, utan troligtvis på att vårdhemmet drivs av ett vinstdrivande riskkapitalbolag som endast är ute efter vinsten, eller därför att borgarna på statlig nivå valt att sänka anslagen till landstinget vilket tvingat dessa att skära ner. Att börja föra en mer nyanserad feministisk retorik där man faktiskt uppmärksammar all den skit patriarkatet utsätter killar och män för också. Att en som kille visst kan vilja bli sjuksköterska eller balettdansös eller vilja vara duktig i skolan, eller vara modeintresserad, eller vad fan som helst utan att behöva utstå hot, kränkningar och mobbing, eller för den delen gilla traktorer och bilar utan att behöva personifiera ”mansgrisen” för det.

Det är framför allt dags att media tar sitt ansvar och slutar fronta feminister i endast penga-brännings-sammanhang eller invandrare i brottssituationer eller där dessa blir nekade biluthyrning. Average feminist är ingen jävla militantfeministfitta, och den genomsnittliga invandraren är varken ett offer eller kriminell.

Viva Gina Dirawi som julvärd säger jag bara.

Självförtroende till att våga!

Jag tog i veckan på mig att hålla ett pass om feminismens grunder. Jag hade aldrig ens tänkt tanken för två år sedan, för då kunde jag nästan ingenting om feminism. Väldigt logiskt och naturligt. Det konstiga är ju däremot att jag inte tänkte tanken för ett år sedan heller. Kunskapen hade jag fått då, jag hade varit på ett flertal föreläsningar som behandlade ämnet, jag hade ägnat timmar åt att läsa in mig på ämnet och jag kunde min sak. Men av någon konstig anledning så fanns inte tanken att själv hålla ett pass i min värld. Jag vågade inte, jag trodde inte att jag var tillräckligt bra eller att jag kunde tillräckligt mycket. Och det fanns ju dom som var så himla mycket bättre.

Idag, ganska exakt två år efter att jag för första gången gick ner för den livsfarliga trappan till SSU-lokalen, sitter jag och förbereder ett pass om feminismens grunder. Även om jag gärna skulle ta åt mig äran för mitt ”break-through” vad gäller mitt självförtroende så är det inte alls tack vare mig. Det är tack vare alla peppande och pushande människor som jag stött på under dessa två år. Människor som har nickat uppmuntrande åt mina till en början mycket korta och osäkra inlägg i diskussioner, människor som har  uppmuntrar och uppskattat mitt bloggande och människor som har tagit kontakt med mig för att fråga vad jag tycker om något. Människor som helt enkelt har gett mig självförtroendet att säga, jag är bra, och faktiskt mena det.

Och snart kommer det att komma en ny medlem ner för den där trappan, en medlem som förhoppningsvis inser mycket snabbare än jag att hen är bra! För det ska jag ta mig tusen se till att hen gör! (Kanske slipper hen även att ramla i den där förbaskade trappan som jag gjorde!)

Feministiskt forum Umeå 2012

I lördags så volontärade jag på Umeås första feministiska forum!
Gudrun Schyman inledde dagen med en som vanligt klockren och lyckad föreläsning. Umeås S-kvinnor snackade om hur den här regeringen inte bara bromsat in jämställdhetsarbetets takt utan till och med fört en politik som inneburit en ordentlig backlash för jämställdheten. Det är alltså värre idag än för några  år sedan, så jäkla tråkigt att högern ska komma och förstöra det viktiga arbete som vänstern genomfört. Hela dagen var helt enkelt späckad med feministiska föreläsningar och word-shorps! Ett sjukt lyckat arrangemang helt enkelt, planeringsgruppen ska vara riktigt, riktigt stolt över sig själv! Ni gjorde ett grymt jäkla jobb, tack för ett fantastiskt forum!

En grej som jag dock reagerade på var att dom nya moderaterna uteblev i den planerade partipolitiska debatten som hade arrangerats. Jag vet inte om det var sjukdom, olycksfall eller något annat som stod bakom frånvaron men tråkigt var det. Tycker inte dom nya moderaterna att jämställdhet är viktigt? Att det är en fråga värd deras tid? Det finns väl fler än en person som kan prata jämställdhet inom deras parti som hade kunnat dyka om det hade hänt något allvarligt? Eller? Inte? Tråkigt hur som helst, hela poängen med en debatt är ju att folk tycker olika. Nu var det tre arbetarpartier som stod där och höll med varandra. Rätt fint det med kan jag tycka, men inte särskilt utvecklande.

Men på det stora hela, en grym dag som Umeå behövde!

Bilden snodde jag från Forumets gilla-sida

Att ifrågasätta manlighet

Igår så ifrågasatte jag mäns manlighet utifrån dom normer som finns i samhället idag. Dom flesta såg igenom mig, gillade och tyckte det var rätt gött. Men sen fanns det dom som inte riktigt förstod. Dom som inte förstod vad jag ville ha sagt. Jag hade tänkt skriva ett sjukt långt inlägg om det här. Men jag orkar inte. Alldeles för många av er alldeles för fientliga. Så här kommer en kort förklaring istället.

Jag ville inte på något sätt ifrågasätta eran manlighet, eran könstillhörighet eller något annat. Jag personligen skulle tycka det var jävligt läskigt med en kille som prickade av alla grejer på den där listan, men det är bara jag. Det enda jag ville göra var att påvisa att killar också drabbas negativt av dom samhällsnormer som vi har idag, att ni också får helt sjuka ramar att förhålla er till, annars är ni inte manliga nog enligt vårt samhälle. Det är jobbigt att vara kille också och behöva leva upp till sitt könsorgan. Min poäng var att dom könsroller vi idag förväntas passa in i är så fruktansvärt snäva att ingen rimligtvis kan lyckas med det. Oavsett om du är tjej eller kille.  Att det vore mycket, mycket bättre om vi fick utvecklas fritt som individer istället för att behöva vara vårt könsorgan. Ni killar tjänar också på feminism.

Ps. nej, det är fortfarande ingen som vill skära kuken av er. 

Är du tillräckligt mycket man?

Gillar du att slåss? Gillar TV-spel? Diggar du vapen? Gillar du bilar? Har du rå humor?   Gärna skämtar om tjejer och deras uppgift i samhället? Vill sätta på allt som rör sig? Dricker du bara öl? Älskar att käka en blodig biff? Hejar på ett favorit-fotbollslag? Har du svårt att sitta still? Är du stökig? Styrketränar du? Kan inte laga mat? Tycker att blödiga ballader är astöntiga? Tycker bögar är lite smyg-äckliga? Kan inte prata om dina känslor? Tycker tjejer är så jävla jobbiga och krävande? Inte vill ha ett seriöst förhållande? Tycker feministerna gått för långt?

Grattis, du är en riktig man. 

SSU KAMPANJAR!

Idag är det 8 mars.
Dagen som är lika viktig som 1 maj. Dagen då jämställdhetsfrågor slipper bli ignorerade, överkörda eller bara förminskade och förlöjligade. Idag är det endast jämställdhet på tapeten.

Vi i SSU Umeå har självklart uppmärksammat idag genom förberedelser redan igår. Umeås anslagstavlor, träd och papperskorgar pryds mycket vackert av affischer. Poängen är att en tjej aldrig, aldrig, aldrig bär skulden till en våldtäkt. Att rättsväsendet och samhället ibland urskuldar gärningsmän med orden ”hon hade ju så kort kjol” eller ”men hon var ju så full” är aldrig någonsin okej. Vi sa lite på skämt igår att syftet var att lära män att inte våldta. Jag tycker inte det är på skämt. Det är fan allvar, och en stor del av det faktiska syftet.

Det handlar också om att bredda bilden av vad en våldtäkt kan vara. Överfallsvåldtäkter är en liten, liten del av alla våldtäkter som sker i Sverige. En överväldigande majoritet sker av personer i offrens närhet och då kan gränsdragningen för när det är våldtäkt bli mycket svår. Nej det är inte okej att ha sex med någon mot deras vilja. Men det är fan inte heller okej att ha sex med någon utan dess medgivande.

”Att jag är din flickvän betyder inte ja” ”Att jag är full betyder inte ja” ”Att jag gråter betyder inte ja” ”Att du får bjuda på öl betyder inte ja” ”Att jag har urringat betyder inte ja” ”Att jag inte säger nej betyder inte ja” ”Att jag flirtar betyder inte ja”

Hur mycket sån här skit kan ett samhälle ta egentligen?

Vissa saker har faktiskt inte blivit ett dugg bättre med tiden
När jag var liten så älskade jag lego. Min bästa kompis lillebror hade ett Harry Potter lego, blandat med massa annat lego. Det var typ det bästa i hela världen. Vi gjorde till och med scheman när det var vems tur att leka med jävelskapet. Och då vare inget jävla tjafs om att dela upp barnen i kön. Lego var en fristad från alla jävla barbies, brandbilar, svärd och leksaksspisar. Detta är så jävla omoget och ovärdigt vårt samhälle.

Problemet är ju inte att man gör ”tema” lego i sig. Problemet är att man utformar det så här jäkla könsstereotypt och dessutom marknadsför det som just kill och tjejlego. Det är den här typen av leksaker som befäster dom sjuka ideal vi har idag och motverkar all form av jämställdhetskamp och normupplösning!

Nä, inte helt okej. Jag vet då vilket lego mina ungar ska få leka med. 

Separatism, varför är det viktigt?

Separatism verkar vara fruktansvärt provocerande för väldigt många.
Varför ska kvinnor träffa andra kvinnor och prata om patriarkatet, jämställdhet och deras upplevelser? Jämställdhet handlar inte bara om kvinnor, män vill faktiskt också vara med. Det är dessutom exkluderande och vi sitter säkert och smider teorier om hur vi ska utrota alla män. Det är orättviiist! Så det så.

Eller? Det finns många människor förklarar bristen på jämställdhet i vårt land med att tjejer är för fega, för mesiga och man pratar mycket om att vi tjejer ska ta för sig mer, våga ta mer plats. Men man glömmer att det då krävs att man som tjej kan få en plattform där man fåt ta plats i lugn och ro, bli uppmuntrad. En mindre grupp där man känner sig trygg och där man får utrymme för till att växa som tjej och människa. Det är svårt att en dag helt plötsligt vakna och bara börja ta en massa plats i en stökig klass, mansdominerad arbetsplats eller i en organisation när man hela sitt liv fått lära sig det motsatta.  Och det är precis vad separatism handlar om, att ge tjejer och kvinnor utrymme att utvecklas och växa!

Separatistisk verksamhet är en fristad på många sätt, inte ett sätt att stänga ute män från jämställdhetskampen. Jag vet tillexempel själv att jag vuxit som individ sen vi startade SSU Umeås tjejgrupp. Jag vågar ställa mer frågor på de ordinarie mötena även om jag riskerar att framstå som lite dum, jag vågar säga det jag tycker i större utsträckning, jag vågar ta den här platsen jag uppmanats att ta, tack vare separatistisk verksamhet.

Sen ska man vara medveten om att separatism inte löser allt. Vi måste fortfarande lagstifta och motarbeta alla normer och strukturer som finns på andra sätt. Men det här är ett steg på vägen i rätt riktning.

Skillnaden mellan en feminist och en icke-feminist

Tack som fan för att det finns vettiga kvinnliga förebilder! Helen Pettersson, sosse och riksdagsledamot från Västerbotten. En fin motpol till alla dom som tror att dom inte klarar livet utan en karl. 

 

Kan man vara en dålig feminist?

Jag får ofta dåligt samvete.
Jag kan vara rätt taskig mot andra tjejer. Jag köper fina skor. Jag rakar faktiskt benen då och då. Jag sminkar mig helst innan jag går utanför dörren. Jag skulle inte säga nej till att droppa ett par kilo. Jag gillar hudkrämer som luktar gott. Ibland så är jag tyst för att jag inte vågar stå upp för mig själv. Ibland så vänder jag andra kinden till när killar beter sig som as. Och jag gillar faktiskt gulliga katt-videos på youtube även om jag oftast låtsas som att jag inte gör det.

Jag slåss för jämställdhet och försöker krossa patriarkatet. Men samtidigt så upprätthåller jag det själv. Du ska kämpa för jämställdhet och vara feminist, men ändå vara så där jävla perfekt som tjejerna på tidningshyllan. Jävlar´t så svårt det är att vara tjej.